Efter jobbet.

Efter en lugn och relativt kort arbetsdag passade jag på att vända in om gymmet (har aldrig vetat om det stavas med ett eller två 'm').
Fy fan säger jag bara. Jag h.a.t.a.r att jogga. Alltså verkligen avskyr, men det är lite av en utmaning så det är ju spännande. Brukar alltid gå hyfsat ok fram tills det har gått drygt 30 minuter. Sen blir det kräkkämpigt. Bokstavligt talat. Varje skutt lämnar en känsla av att insidan av magen vänder sig upp och ner och att hjärtat kommer att explodera i vilken sekund som helst. Ungefär så känns det.

Därefter kom jag hem och Sebbe hade fixat god middag. Allt som oftast försöker jag äta rättkolhydratkost. Min egen påhittade livsstil. Snitsigt va? Försöker alltså utesluta de snabba kolhydraterna och äta de långsamma, bättre kolhydraterna. Som substitut till middagen ersätter jag helst kolhydraterna helt, men det är så himla tråkigt att bara äta t.ex kycklingfilé med sallad. Usch!
Därför tänkte jag dela med mig av ett tips nedan.

Sen tog jag med ungarna upp och skulle plocka undan tvätt, leksaker och göra allmänt fint. Men jag gav upp ganska direkt efter att jag märkte att Ludde var på förstöra-allt-mamma-åstadkommer-humör och Leia på sitt byta-så-många-plagg-som-möjligt-under-en-minut-humör.
Så vi hoppade i sängen och kittlades istället.

Jag tvivlar på att någon bryter sig in i hemmet inatt och stjäl tvätten från oss så det bör ligga tryggt på golvet.

Koka upp broccoli så det fortfarande har lite tuggmotstånd. Hutta i en lagom mjuk avokado, strössla lite salt och mosa med potatismosare.
Servera med vad du vill, jag åt med färsbiff och övriga grönsaker
Hög pruttvarning men vad gör det?

En get från gårdagens bonnabesök.

Helgfika åt patienterna. 

Mellanmål på jobbet. Mest för att hålla blodsockret under kontroll efter jobb och innan träning. Ni som känner mig vet att min hungertolerans är sådär bra.

Fy fan.

Ingen vila, ingen ro.

Har ni förresten ätit bananpannkakor?? Inte?? GÖR DET!!


En kort uppdatering från mobilen.

På återseende hoppas jag!

En vanlig dag i mitt liv.

Mitt i processen av att lära känna mig tänkte jag slänga in ett inlägg om hur en vanlig dag, som idag, kan se ut för oss.

Jag skrev tidigare att jag jobbar som sjuksköterska på en psykosavdelning. Drömmannen min (han kommer nog få det som alias) jobbar också som sjuksköterska på en psykiatrisk avdelning, dock inte samma som min. Han jobbar natt.

Han är för närvarande föräldraledig med lille Ludde medan jag återvände till heltidsjobb i januari. Däremot försöker han gå in och jobba sina helger då det fungerar rent logistiskt med barnvakt och så. Detta för att spara in på föräldradagar samt tjäna den där extra slanten som är så rolig att ha när lönen kommer.

Denna helg blev det att vi båda två skulle jobba. Han hade jobbat inatt och skulle sova under dagen medan jag började mitt kvällspass kl 12.

Dagen för mig började således med att bli väckt på en okristligt tidig tid. Ludde tycker nämligen att det är fullkomligt normalt att stiga upp runt 6. Allt efter att klockan har slagit 06 känns som rena rama lyxmorgonen. Jag hörde en massa glada, längtande ljud i monitorn och gick trött men tvungen och skulle hämta honom. Möttes av en pigg och glad ståendes liten man med nappen i högsta hugg och det största av leenden.
Sen chromecast'ade jag saker han tycker är roliga till TVn och hoppades på att slumra en liten stund till. Ljudet av bä bä vita lamm, olika pedagogiska alfabetssånger, den där jävla fingerlåten, hjulen som aldrig slutar snurra på det där bussfanskapet som åker runt i hela staden och abnormalt hög energinivå hos Ludde fick mig att längta efter ljudet av ytterdörren, nycklarna som placeras någonstans och fotstegen i trapporna. Läs, AVLÖSNING.

I vanliga fall brukar Sebbe ta över en stund medan jag kan ligga och dra mig i sängen, men med tanke på att jag skulle iväg och jobba och det var oklart om mina föräldrar kunde passa barnen så att han kunde sova mer än ett par timmar var det bara att hoppa upp ur sängen och ta sig an dagen.

Jag ringde mamma och bjöd in oss på frukost. Smart va? Men jag ser det som en win-win. Alla blir nöjda. Mormor och morfar får umgås med barnbarnen. Barnbarnen får umgås med mormor och morfar. Och jag... ja, jag kan umgås med mina tankar en liten stund.

Medan lillebror sov besökte jag och Leia Almviks Djurfritidsgård, en 4H gård som ligger precis där föräldrarna bor. Klappade getter, tittade på kor och försökte få kontakt med hästarna. Vi nosade även på grisarna och lärde oss hur de olika djurens bajs ser ut. Mycket givande förmiddag! Sen avverkade vi tre små lekplatser på väg hem.

Därefter hann jag leka med en nyvaken Ludde en stund. Han fick välja mellan tre korgar innehållande 1. duplo, lego och tågbanor
2. böcker av olika sorter
3. skräp. Dvs saker som inte går sönder men som inte längre behövs i hushållet.

Han valde: skräp.

Så vi lekte med tomma plastskålar, gamla medaljer, trasiga fingerdockor och tennisbollar.

Därefter var det dags för mig att köra hem, byta fordon och cykla till jobb.
Denna jobbhelgen består av fyra dagar. Fyra, långa, intensiva arbetspass på raken. Nu känner jag mig ganska trött i huvudet och ser fram emot en ledig dag på tisdag.

Såhär såg min dag ut idag. Mycket pussel och logistik för att få ihop vardagen.
Mitt bloggnamn bygger lite på det, det eviga pusslandet i livets schema.
Mer om det i kommande inlägg.

Nu ska jag och Drömmen kolla på vår favoritserie. Godnatt!

Fotopremiär.

Jag måste nog fundera ut hur man smidigast kan lägga upp foton på en blogg. Detta är ju en hel vetenskap, gudars skymning. Men skam den som ger sig!

Nu ska jag försöka lägga upp lite foto från mobilen via manuell "bloggning", dvs inte via appen. 

Jag har tagit kontakt med en god vän som också bloggar via blogger så förhoppningsvis kan jag få lite professionell hjälp av henne.

Har ni tips får ni gärna dela med er av dem.

Här har vi då Drömmannen! 

Våra små kungligheter. 

En av mina första offentligt publicerade selfies.

Spontanbesök fick spontanfika. 

Några bilder på familjen.

På återseende! 

Vem är jag?

Hej du läsare,

Idag tänkte jag skriva lite om mig själv. Sen får vi se vad min hjärna hittar på och vad den får mina fingrar att knappa in. Min hjärna och jag har nämligen inte alltid god kontakt. Den bestämmer sig för saker som jag inte riktigt hinner att acceptera innan de inträffar eller sägs. En last jag får leva med, men jag och Hjärnan fixar det!

Jag börjar basalt med namn och ålder. Jag heter Sheima och är precis 28 år fyllda.

Min mamma kommer från Polen och pappa från Irak, vilket gör att jag blir en liten polackarab. När lunarstorm fortfarande fanns vill jag minnas att mitt alias där var "PolskaAraben". Eller om det var någon annan social plattform. Det var så längesen så jag minns faktiskt inte.
Hur som haver..
Jag är huvudsakligen uppvuxen med båda föräldrarna trots att de inte alltid kom så bra överens relaterat till den kulturkrock de dagligen får ställas inför (tänkte skriva mer utförligt om detta i ett annat inlägg). Men det blev folk av mig också så tummen upp för mamma och pappa!

Jag har en bror som är tre år äldre än jag och som jag idag älskar mer än någonsin. Det fanns en period då vi var små då det inte gick en dag utan att han slog eller lurade mig. Men i vuxen ålder synkar vi mycket bättre och han har bildat sig en alldeles underbar liten familj.

Under uppväxten pratade vi polska med mamma och arabiska med pappa. Jag kunde faktiskt ingen svenska när jag började på förskolan och idag hatar jag särskrivningar.

När jag ser tillbaka på mina grunskoleår så förenar jag dem med ett stort svart hål. Kommer skriva mer om det i ett annat inlägg men kan lämna en liten cliffhanger; Fy fan vad barn och ungdomar kan vara elaka!
Tips till alla föräldrar: Lär era barn att vara snälla, goda individer!

Med hjälp av mammas tough-love har jag aldrig låtit mig själv hämmas av det som föregick och idag är jag lyckligare än någonsin. Således är även jag en stor förespråkade av tough-love.

Jag längtade efter att få läsa på gymnasiet och komma ifrån de människor som jag mött dagligen under så lång tid. Jag läste Samhällsprogrammet med inriktning Samhälle på Malmö Borgarskola mellan 2004 och 2007, då jag tog studenten.
Funderade mycket på att bli psykolog eller polis. Jag vet, stora kontraster. Intresset av polisyrket grundade sig i att jag älskade hästar och föreställde mig själv ridandes på de enorma hästarna längs Malmös gator. Trodde att jag skulle känna mig lite cool.

Någon psykolog blev jag inte heller, tror det berodde på att jag fattades några poäng i gymnasiebetygen. Jag började jobba inom hemtjänsten efter gymnasiet och tanken var nog att jag skulle läsa upp det där sista VG.t som hindrade mig.
Livets vägar äro outgrundliga sägs det och jag fattade nog tyckte för vårdyrket och valde efter ett år av arbete som vårdbiträde inom hemtjänsten att läsa till sjuksköterska.

Sagt och gjort, höstterminen 2008 började jag. Hamnade i en helt fantastisk klass där jag lärde känna alldeles fantastiska människor som jag tänker mycket på än idag.
En termin in i studierna hade jag en smärre livskris då jag nyligen hade flyttat hemifrån, gjort slut med min dåvarande pojkvän och fick smak på livet.
Som dotter till en muslimsk pappa var jag relativt begränsad i vad jag fick lov och inte lov att göra. Nej, han slog aldrig mig, Nej, han gifte inte bort mig och nej, han begick inte hedersmord på mig. Tvärtom är pappa en av mina största förebilder idag. Jag förstod bara inte det som tonåring.

Tillbaka till livskrisen. Jag bosatte mig själv hos min bror och hans sambo. Bad ödmjukt om att få bo där i två veckor tills jag rett ut lite grejer... jo, det slutade med att jag bodde där i fyra månader. Deras soffa blev min säng och deras katt min största fiende.

Tiden gick och efter tre terminer kände jag att jag ville ha ut lite mer av livet än vad Malmö Högskolas sjuksköterskeprogram hade att erbjuda. Även det där med att inte ha någonstans konkret att bo på började bli rätt tradigt. Så jag löste problemet genom att ta ett studieuppehåll och köpa en enkelbiljett till Bangkok för att resa runt lite. Mogen lösning va? Men vet ni, det var den bästa tiden i mitt liv.
Jag rekommenderar det starkt! Ta sitt pick och pack och ge sig ut och resa. Själv.
Även detta avser jag att skriva om mer utförligt i ett annat inlägg.

När jag kom tillbaka hade jag fortfarande ingenstans att bo (annat än akutboendet som heter Hemma Hos Föräldrarna) och endast 7 kr på mitt konto. Det var sommar och det var dags för sommarjobb. Men med innestående lön hade jag inte ens råd med ett hänglås till mitt skåp på jobbet. Så jag fick snällt bosätta mig i mitt flickrum tills jag ordnade upp den situationen.
Den situationen löste jag genom att tacka ja till en spontaninbjudan till en charterresa till Rhodos med fem juriststuderande tjejer, varav jag bara kände en av dem. Även detta tycker jag var en alldeles utomordentlig lösning. Väldigt rolig resa, även den.

Nu är vi inne i augusti 2010. I januari åtta månader tidigare hade jag träffat min blivande man lite kort och trots att vi knappt hade pratat hade jag honom i bakhuvudet under hela tiden.
Jag slog slag i saken och den fjärde september 2016 har vi varit ett par i sex år.
Vår egen historia kräver ett helt inlägg för sig så det kommer inom snar framtid.

Sedan den fjärde september 2010 har mitt liv förändrats till det bättre. Jag hade aldrig föreställt mig tidigare att man kan vara så säker på vad man vill av livet. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att de där fjärilarna man har i magen kan leva kvar efter så lång tid. Hur hänförd man kan bli åt en annan människa och hur fantastiskt det är att ha någon som man alltid vet kommer ställa upp för en.
Han är verkligen min drömman, den där Sebbe. Och jag är evigt tacksam för att han har visat mig vad äkta kärlek faktiskt innebär.
Tro nu inte att vi svävar på rosa moln och en massa fluff för mina PMS är inte att leka med. Så ungefär en gång i månader brakar helvetet loss här hemma.
Man kan säga att mina PMS och min hungernivå lägger grunden för hur vår relation mår just då. Haha.

En sammanfattning av vad vi har hunnit med följer nedan,

2010 lärde vi känna varandra och blev tillsammans
2011 flyttade vi ihop, förlovade och gifte oss. Vi hann även besöka Barcelona, Nice och New York
2012 fick vi vårt yrväder Leia
2013 köpte vi vårt hus
2014 började vi med att resa till Thailand. Därefter tog vi en vårsemester i Spanien och avslutade året med att hälsa lillebror Ludwik välkommen.
2014/2015 bytte vi fönster i huset. Vår första stora gemensamma "renovering"
2015 fick vi mersmak och renoverade ett badrum. Mersmaken fortsatte så nu har vi även nytt kök.

Om vi renoverade själv? Ha! Nej. Vi båda två har tummarna mitt i händerna och vet knappt skillnaden på skruv och spik.

Däremellan har vi hunnit hälsa på släktingar i Polen samt Sebbes mamma som bor norrut i Sverige. Eller ja, norrut enligt mig men enligt gemene man ligger det väl mer centralt.

Jag återupptog förresten plugget och tog min sjuksköterskeexamen i januari 2012. Därefter har jag arbetat på den psykiatriska akutmottagningen från vilken jag sa upp mig sommaren 2014 och började jobba på en psykosavdelning. Där arbetar jag än idag.

Så ja! Lite kort om mig.

Jag har fortfarande inte rett ut det där med layouten. Jag försökte ladda ner appen och lägga upp foton via telefonen men appen är lite som en hund som känner min rädsla. Den bara lägger av. Ungefär som skrivaren/kopieringsmaskinen på jobbet när man behöver skriva ut eller kopiera något NU! Alla knappar och lampor lyser grönt, men ändå går det inte. På riktigt, det hände mig senast idag.

Anledningen till att jag inte kan ladda upp foton från datorn är för att jag knappar på en helt ny dator som jag inte har några foton på ännu. Alternativet är att hämta en extern hårddisk, koppla upp telefonen och flytta över selektiva foton till hårddisken för att därefter koppla upp hårddisken till datorn och hämta rätt bilder och lägga upp de här.
Det alternativet är inte jättelockande för tillfället.

Men jag jobbar på att ni ska få se oss i bilder och bravur också. Ha tålamod vänner!

Hoppas ni fann detta nöjsamt och att ni tittar in igen.

Vi hörs!

Första inlägget

Hej Du som läser.

Detta är mitt första inlägg, någonsin, och ni ska veta att jag tycker det känns spännande.
Har arbetat upp tanken i huvudet under ett par veckors tid. Att börja blogga....
Jag har förhört mig runt och frågat diverse människor i min omgivning vad de tror att just MIN blogg skulle kunna tillföra, och om de tror att det skulle kunna vara en god idé.

Jag har accelererat ett par veckor nu, bara ökat farten och väntat på att nå lyftfart. Och idag lyfter jag äntligen.

Jag har många syften med bloggen. Som heltidsarbetande gift tvåbarnsmamma blir det sociala livet knepigt att få ihop och jag har många gånger kommit på mig själv ha tankar och funderingar som jag just där och då gärna delat med mig av. Det kan vara allt mellan himmel och jord. Någon form av besked. Kanske nyheter. Möjligen något som har inträffat på väg till eller från någonstans. Eventuella planer.. ja, allt möjligt. Men sen kommer jag hem till min familj. Möts av nyfikna barn i dörren, försöker överrösta deras nyfikenhet för att i periferin planera eftermiddagsgörorna med mannen. Och där någonstans försvinner mina tankar och funderingar för att istället ersättas med middaglagning, den obligatoriska handhygienen hos barnen och undanplockningen av alla leksaker som ligger omkringkastade.

Att få en lugn stund några gånger om dagen för att dela med mig till er istället känns som ett riktigt roligt alternativ.

En annan sak jag önskar med bloggen är att göra den till ett litet experiment. Jag nämnde tidigare att barnen är nyfikna och jag tror onekligen att de fått det från mig. Just nu funderar jag väldigt mycket på hur en blogg fungerar. Hur mycket tid jag kan lägga på den och hur intressant ni kommer tycka att det är att läsa. Någonstans inom mig är jag även väldigt nyfiken på om det går att få en blogg att växa. Det sägs att sociala medier är ganska starka källor för informationsspridning och hittills har jag varit en relativt begränsad användare av sociala medier. Förutom Instagram. Jag älskar Instagram. Så jag ska faktiskt försöka ägna mig rätt mycket åt bloggen.

Vad tänker jag skriva om då? Vad ska bloggen handla om? Bra frågor!

Den kommer självklart handla mest om mig och hur jag lever mitt liv. Jag avser att skriva om min familj och vilka den består av. Hur vi bor. Vad jag jobbar med och vad jag tycker om det.
Kommer skriva mycket om de sociala koder jag ställs inför nästan dagligen, exempelvis hur man hanterar olika knepiga situationer när man är på en lekplats med barnen och gungorna är upptagna och man bara står och väntar på att den andra föräldern ska fatta att dennes barn har gungat, enligt mig, alldeles för länge och att mina barn OCKSÅ vill gunga.

Jag försöker leva relativt hälsosamt med en del träning och överlag god kosthållning. Har lyckats gå ner 12 kg sedan i höstas och strävar efter att fortsätta nedåt. Även den personliga resan tänkte jag göra till en del av bloggen. Kanske recept? Och tankar om att ha en sund inställning till kost och nutrition. Och kroppsideal.

Vi har gjort genomgått lite renoveringar här hemma, tänkte dela med mig av resultaten av dem.

Och slutligen, jag och familjen har stora planer för kommande år. Det är nog mitt allra största syfte med bloggen, att ni ska få ta del av planerna allt eftersom de utvecklas.

Jag lovar att jag ska lägga in bilder och förbättra layouten, men klockan är så mycket och jag ska upp och jobba imorgon bitti.

Tack för titten och häng med på en spännande, rolig och utvecklande blogg!
Vi hörs...