Vem är jag?

Hej du läsare,

Idag tänkte jag skriva lite om mig själv. Sen får vi se vad min hjärna hittar på och vad den får mina fingrar att knappa in. Min hjärna och jag har nämligen inte alltid god kontakt. Den bestämmer sig för saker som jag inte riktigt hinner att acceptera innan de inträffar eller sägs. En last jag får leva med, men jag och Hjärnan fixar det!

Jag börjar basalt med namn och ålder. Jag heter Sheima och är precis 28 år fyllda.

Min mamma kommer från Polen och pappa från Irak, vilket gör att jag blir en liten polackarab. När lunarstorm fortfarande fanns vill jag minnas att mitt alias där var "PolskaAraben". Eller om det var någon annan social plattform. Det var så längesen så jag minns faktiskt inte.
Hur som haver..
Jag är huvudsakligen uppvuxen med båda föräldrarna trots att de inte alltid kom så bra överens relaterat till den kulturkrock de dagligen får ställas inför (tänkte skriva mer utförligt om detta i ett annat inlägg). Men det blev folk av mig också så tummen upp för mamma och pappa!

Jag har en bror som är tre år äldre än jag och som jag idag älskar mer än någonsin. Det fanns en period då vi var små då det inte gick en dag utan att han slog eller lurade mig. Men i vuxen ålder synkar vi mycket bättre och han har bildat sig en alldeles underbar liten familj.

Under uppväxten pratade vi polska med mamma och arabiska med pappa. Jag kunde faktiskt ingen svenska när jag började på förskolan och idag hatar jag särskrivningar.

När jag ser tillbaka på mina grunskoleår så förenar jag dem med ett stort svart hål. Kommer skriva mer om det i ett annat inlägg men kan lämna en liten cliffhanger; Fy fan vad barn och ungdomar kan vara elaka!
Tips till alla föräldrar: Lär era barn att vara snälla, goda individer!

Med hjälp av mammas tough-love har jag aldrig låtit mig själv hämmas av det som föregick och idag är jag lyckligare än någonsin. Således är även jag en stor förespråkade av tough-love.

Jag längtade efter att få läsa på gymnasiet och komma ifrån de människor som jag mött dagligen under så lång tid. Jag läste Samhällsprogrammet med inriktning Samhälle på Malmö Borgarskola mellan 2004 och 2007, då jag tog studenten.
Funderade mycket på att bli psykolog eller polis. Jag vet, stora kontraster. Intresset av polisyrket grundade sig i att jag älskade hästar och föreställde mig själv ridandes på de enorma hästarna längs Malmös gator. Trodde att jag skulle känna mig lite cool.

Någon psykolog blev jag inte heller, tror det berodde på att jag fattades några poäng i gymnasiebetygen. Jag började jobba inom hemtjänsten efter gymnasiet och tanken var nog att jag skulle läsa upp det där sista VG.t som hindrade mig.
Livets vägar äro outgrundliga sägs det och jag fattade nog tyckte för vårdyrket och valde efter ett år av arbete som vårdbiträde inom hemtjänsten att läsa till sjuksköterska.

Sagt och gjort, höstterminen 2008 började jag. Hamnade i en helt fantastisk klass där jag lärde känna alldeles fantastiska människor som jag tänker mycket på än idag.
En termin in i studierna hade jag en smärre livskris då jag nyligen hade flyttat hemifrån, gjort slut med min dåvarande pojkvän och fick smak på livet.
Som dotter till en muslimsk pappa var jag relativt begränsad i vad jag fick lov och inte lov att göra. Nej, han slog aldrig mig, Nej, han gifte inte bort mig och nej, han begick inte hedersmord på mig. Tvärtom är pappa en av mina största förebilder idag. Jag förstod bara inte det som tonåring.

Tillbaka till livskrisen. Jag bosatte mig själv hos min bror och hans sambo. Bad ödmjukt om att få bo där i två veckor tills jag rett ut lite grejer... jo, det slutade med att jag bodde där i fyra månader. Deras soffa blev min säng och deras katt min största fiende.

Tiden gick och efter tre terminer kände jag att jag ville ha ut lite mer av livet än vad Malmö Högskolas sjuksköterskeprogram hade att erbjuda. Även det där med att inte ha någonstans konkret att bo på började bli rätt tradigt. Så jag löste problemet genom att ta ett studieuppehåll och köpa en enkelbiljett till Bangkok för att resa runt lite. Mogen lösning va? Men vet ni, det var den bästa tiden i mitt liv.
Jag rekommenderar det starkt! Ta sitt pick och pack och ge sig ut och resa. Själv.
Även detta avser jag att skriva om mer utförligt i ett annat inlägg.

När jag kom tillbaka hade jag fortfarande ingenstans att bo (annat än akutboendet som heter Hemma Hos Föräldrarna) och endast 7 kr på mitt konto. Det var sommar och det var dags för sommarjobb. Men med innestående lön hade jag inte ens råd med ett hänglås till mitt skåp på jobbet. Så jag fick snällt bosätta mig i mitt flickrum tills jag ordnade upp den situationen.
Den situationen löste jag genom att tacka ja till en spontaninbjudan till en charterresa till Rhodos med fem juriststuderande tjejer, varav jag bara kände en av dem. Även detta tycker jag var en alldeles utomordentlig lösning. Väldigt rolig resa, även den.

Nu är vi inne i augusti 2010. I januari åtta månader tidigare hade jag träffat min blivande man lite kort och trots att vi knappt hade pratat hade jag honom i bakhuvudet under hela tiden.
Jag slog slag i saken och den fjärde september 2016 har vi varit ett par i sex år.
Vår egen historia kräver ett helt inlägg för sig så det kommer inom snar framtid.

Sedan den fjärde september 2010 har mitt liv förändrats till det bättre. Jag hade aldrig föreställt mig tidigare att man kan vara så säker på vad man vill av livet. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att de där fjärilarna man har i magen kan leva kvar efter så lång tid. Hur hänförd man kan bli åt en annan människa och hur fantastiskt det är att ha någon som man alltid vet kommer ställa upp för en.
Han är verkligen min drömman, den där Sebbe. Och jag är evigt tacksam för att han har visat mig vad äkta kärlek faktiskt innebär.
Tro nu inte att vi svävar på rosa moln och en massa fluff för mina PMS är inte att leka med. Så ungefär en gång i månader brakar helvetet loss här hemma.
Man kan säga att mina PMS och min hungernivå lägger grunden för hur vår relation mår just då. Haha.

En sammanfattning av vad vi har hunnit med följer nedan,

2010 lärde vi känna varandra och blev tillsammans
2011 flyttade vi ihop, förlovade och gifte oss. Vi hann även besöka Barcelona, Nice och New York
2012 fick vi vårt yrväder Leia
2013 köpte vi vårt hus
2014 började vi med att resa till Thailand. Därefter tog vi en vårsemester i Spanien och avslutade året med att hälsa lillebror Ludwik välkommen.
2014/2015 bytte vi fönster i huset. Vår första stora gemensamma "renovering"
2015 fick vi mersmak och renoverade ett badrum. Mersmaken fortsatte så nu har vi även nytt kök.

Om vi renoverade själv? Ha! Nej. Vi båda två har tummarna mitt i händerna och vet knappt skillnaden på skruv och spik.

Däremellan har vi hunnit hälsa på släktingar i Polen samt Sebbes mamma som bor norrut i Sverige. Eller ja, norrut enligt mig men enligt gemene man ligger det väl mer centralt.

Jag återupptog förresten plugget och tog min sjuksköterskeexamen i januari 2012. Därefter har jag arbetat på den psykiatriska akutmottagningen från vilken jag sa upp mig sommaren 2014 och började jobba på en psykosavdelning. Där arbetar jag än idag.

Så ja! Lite kort om mig.

Jag har fortfarande inte rett ut det där med layouten. Jag försökte ladda ner appen och lägga upp foton via telefonen men appen är lite som en hund som känner min rädsla. Den bara lägger av. Ungefär som skrivaren/kopieringsmaskinen på jobbet när man behöver skriva ut eller kopiera något NU! Alla knappar och lampor lyser grönt, men ändå går det inte. På riktigt, det hände mig senast idag.

Anledningen till att jag inte kan ladda upp foton från datorn är för att jag knappar på en helt ny dator som jag inte har några foton på ännu. Alternativet är att hämta en extern hårddisk, koppla upp telefonen och flytta över selektiva foton till hårddisken för att därefter koppla upp hårddisken till datorn och hämta rätt bilder och lägga upp de här.
Det alternativet är inte jättelockande för tillfället.

Men jag jobbar på att ni ska få se oss i bilder och bravur också. Ha tålamod vänner!

Hoppas ni fann detta nöjsamt och att ni tittar in igen.

Vi hörs!