Tänkte ta upp en sak som jag vet kommer väcka en del reaktioner. Tror jag iallafall.
Igår när jag var och jobbade så ringde personal från förskolan.
Ludde mår dåligt, sa de. Näsan rinner och han är ledsen. Men feberfri.
Minns ni i gårdagens inlägg att jag skrev om hans fysiska tillstånd som orsakar att han är lite extra gnällig nu?
För er som missade det kan jag säga att han har fått två nya kindtänder som vi tror påverkar honom. Dessutom hostar han lite vilket stör hans somnade såklart. Och till råga på det är han lite förkyld. Troligtvis efter dagisstarten efter semestern.
Barnen är hemma med oss rätt mycket och så var det i torsdags. Jag var ledig och umgicks med barnen hela dagen. Ludde hade sovit dåligt på natten pga hostan, och hade en rinnig näsa. MEN han var sitt vanliga pigga jag ändå.
Vi hängde på lekparker och han orkade leka ohindrat.
Därav dagis igår.
Men de ringer alltså. Klockan är ca 11:25. Han har varit vaken sedan strax efter 05.
De ringer och säger att han är ledsen, näsan rinner och han verkar inte må bra. Men feberfri.
Min första reaktion var att jag okejade detta och sa att jag skulle komma och hämta honom.
När vi hade lagt på luren tänkte jag efter litegrann. Något kändes skumt för jag hade inte fått några sjukdomssymtom från honom dagen innan. Inte heller på natten eller morgonen.
Stackaren hade varit vaken i 6.5 h och troligtvis inte hunnit äta lunch än.
Jag insåg att det skulle klydda till sig lite i logistiken om jag skulle behövt åka hem från jobbet. Så jag ringer och väcker Sebbe som endast hunnit sova ca tre timmar efter sitt nattpass.
Jag förklarade situationen för honom och även han tyckte att det hela kändes märkligt.
Ludde mådde ju bra igår! Och inatt! Och imorse!
Mitt dumma PK-morseförsök där jag lyder allt och alla för att framstå som en "normal" förälder innebar alltså att jag fick väcka en sovande nattarbetare. Att jag nästan gick ifrån jobbet tidigare. Och att jag med största sannolikhet hade varit hemma för VAB hela helgen "för säkerhets skull".
Jag blev lite irriterad och ångerfull men lugnade snabbt ner mig och ringde tillbaka till förskolan.
Jag berättade om tänderna. Om hostan och att den stör honom nattetid men att han troligtvis kommer ha hostan ett tag som alla andra barn. (Leia hostade rätt mycket från oktober till januari för några år sedan).
Jag förklarade att en rinnig näsa aldrig tidigare verkat vara något bekymmer då jag oftare än sällan ser barn med intorkat snor på nosarna på förskolan.
Jag sa att Ludde säkert är hungrig men framförallt trött och att det inte finns någon myndighet som hade accepterat en VAB för trötthet.
Jag bad de att ge honom lunch och låta honom sova. Och återkomma till mig om han vaknar och fortfarande är ledsen och gnällig.
Så gjorde vi.
De ringde inte tillbaka.
Ludde sov i 2.5 h.
Och åt mellanmål med god aptit därefter.
Hemma varvade vi snortorkning med lek.
Och skratt.
En massa skratt.
Jag kände mig rätt dålig en stund faktiskt. Jag kände mig som en dålig mamma.
En icke PK mamma.
Den där morsan som de pratar om vid kaffet i fikarummet.
"Åå hon hämtade inte sitt barn vars näsa rann".
Men nu fattar jag att det inte var så.
Jag känner Ludde bättre än någon annan.
Hade han varit sjuk eller om jag hade känt att han behöver vara hemma så hade jag varit hemma från jobbet.
Ingen sjuksköterskebrist i världen hade hindrat mig från det!
Vad tycker ni?
Hade ni hämtat?
Tror inte att det finns något rätt och fel men det finns säkert en del åsikter.
Men skippa gärna åsikten om hur jag är som mamma. För jag tror att barnen är rätt nöjda med mig ändå!
 |
| lilla hjärtat. |
 |
| Jag hade gjort allt för dig. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar