Hur mår ni??
Jag mår bra! Jag lever. Vi lever.
Jag vet egentligen inte varför det har varit så dålig update här men jag antar att det är för att det verkliga livet har kommit i vägen.
Jag har helt enkelt inte kommit till skott med att sätta mig att skriva. Det tar trots att lite tid att försöka få ihop en vettig text och relevanta och fina foton till det.
Anyways. Det har inte hänt sådär supermycket under tiden utan livet har bara varit sig vanligt.
Tänkte dra ihop en liten sammanfattning imorgon och slänga in lite foton från senaste tiden. Men idag vill jag berätta om något som har hänt.
Förra veckan när jag gick av ett veckopass på jobbet skulle jag lämna avdelningen och märkte att mitt passerkort inte fungerade. Det berättade inte för mig om att jag inte hade tillträde någonstans utan det reagerade inte alls med kortläsaren. Avmagnetiserat. Helt.
Lite jobbigt men absolut ingen biggie. Dagen därpå ringde jag jobbet och bad en kollega se över om det går att lösa eller om jag måste ordna nytt.
Det gick att lösa och kortet fungerade igen. Bra.
Idag var jag ledig med barnen och hade en massa saker jag skulle ordnat med. Kylen ekade tomt och nödvändigheter som kaffefilter, mjölk och blöjor fanns det inget spår av i hemmet.
Dessutom ska Leia på lite kalas i helgen så det skulle inhandlas presenter.
Jag stämmer träff med lite kompisar och efter en ganska lugn och behaglig morgon begav jag och barnen oss iväg mot köpcentrat.
Vi börjar med att strosa på HM. Hittar en ganska rolig tröja som jag blev sugen på. Vi kollar vidare. Jag var där redan med ett par kompisar och sen kommer plötsligt en till. Det första hon säger är att hennes visa-kort blev kvar hemma och att jag måste köpa kaffe till henne.
Jag retar henne lite drygt om att man måste ha ordning och reda på sina grejer och att det är en bra idé att ha plånbok alternativt väska med sig ut. Men att jag självklart handlar kaffe.
Vi skrattar lite för jag är den sista att hålla ordning på sina saker.
Vi hittar inget mer i butiken så jag tänkte bara betala för min tröja innan vi gick vidare. Alla andra tog alla barn och ställde sig utanför så sprang jag iväg lite snabbt till kassan.
Öppnar plånboken och ska ta ut mitt kort.
Märker snabbt att... kortet är borta!!!
Väck. Finns inte.
Jag har alltid kortet på samma ställe.
Paniken infinner sig.
Så många känslor. Stress. Skam. Rädsla. Förvirring. Ångest. Ironi.
Kroppen slogs med att trycka fram relevanta känslor och handlingar. Men den första tanken var nog ändå "Fan, jag som verkligen vill ha tröjan".
Jag lyckas samla mig lite och förmågan att tänka baklänges gör sig aktuell.
När använde jag det senast?
När såg jag det senast?
Vad köpte jag senast?
Var hade jag det senast?
Ni vet, rannsakningen.
Jag sprang ut till övriga sällskapet och skämdes lite när jag erkände att det inte blir något kaffe på min bekostnad idag. Och att jag ju inte alls hade god ordning på mina saker.
Det tar en liten stund men jag minns ganska snabbt att jag handlade lunch ute på jobbet dagen innan. Använde kortet då.
Okej. Jag tog ut det och stoppade i det i min sjukhuströja.
Fan. Det har åkt med Skåne-tvätten.
Får lite stresspanik igen. Slängde jag iväg tröjan till tvätten eller hänger den kvar i skåpet? Behöver jag spärra kortet eller ska jag först se om det är på jobbet?
Innan jag hinner tänka efter kommer Catty (en av vännerna) med ett super förslag
Vi skulle göra ett byte.
Hon tog mina barn och jag tog hennes cykel.
Ett rimligt byte i stunden.
Sagt och gjorde. Jag hoppade på cykeln och skyndade hem för att hämta jobbnycklarna. Cyklade hastigt till jobbet, snabbt ner i kulverten och in i omklädningsrummet.
Jag öppnar skåpet.
Tröjan hänger kvar!
Kortet är i tröjan!
YES YES YES!!
Så lättad!
Jag går med lättare steg tillbaka till grinden bakom vilken jag låst fast cykeln. Man behöver passerkortet för att komma in där.
Jag är lycklig för jag behövde inte hålla på med att spärra kortet och vänta på nytt. Jag kan handla min tröja. Jag kan köpa vad jag behöver.
Traskar glatt mot grinden och ska blippa mitt passerkort. Men det reagerar inte. Alls.
FAN!!!
Nu står jag alltså utanför en "bur" i vilken cykel befinner sig. Och kommer inte in.
Livets ironi!
Jag väntar en stund och gnuggar kortet. Provar ödmjukt igen. Och igen. Och igen.
Efter ett par minuter reagerar det äntligen och dörren låses upp.
Jag tar cykeln och cyklar tillbaka.
Leker lite. Lunchar lite. Shoppar lite. Handlar lite.
Kortet gick varmt får jag säga.
Efter det gick vi hem och så var det plötsligt dags för Leias gympa.
Sen var det dags för min bodypump.
Och nu är det snart läggdags.
Hoppas ni hänger kvar trots det lilla uppehållet.
Lämna gärna lite kärlek.
Ha en fin torsdag!
Tröjan jag köpte.
Raffig va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar