En fyraårig flickas tillfälliga förälskelse.

Hej på er.

När jag hade kommit hem från jobbet åt jag och barnen middag medan Sebbe tränade i källaren.
Efter maten ville jag ha lite lugn och ro i köket så att jag kunde plocka upp efter det som såg ut som världens matkrig. Vi hade givetvis inte matkrig, men med en ettåring och en fyraåring vid bordet samt köttfärssås på tallriken ser det onekligen ut så efteråt.
Ni som vet, ni vet.

Jag tvättade av barnen, klädde på dem lättare ytterkläder, öppnade dörren ut till trädgården och släppte dem fria. Själv gick jag tillbaka till köket för att plocka, skura, torka och diska.

För att förtydliga så vill jag betona att jag hela tiden hade koll på båda två.


Jag hör att barnen är ute i trädgården medan jag röjer i köket. Plötsligt hör jag Leia säga
"Vad gör du?? Gå härifrån ditt busiga troll! Nu räcker det din buse. Nu får du skärpa dig".

Samtidigt som hon säger detta hör jag hennes röst komma närmare och närmare mig. Dessutom hör jag Ludde gapskratta.
Jag blev såklart nyfiken så jag kikar åt deras håll och ser att en JÄTTEHUMLA har flugit in genom dörren. Stackars den måste ha blivit alldeles livrädd för Leia och Ludde som följde efter den. Jag trodde att den hade lite instinkt och kunde hitta sin väg ut men den bara surrade och surrade här hemma i vardagsrummet. Ludde tyckte att det var det roligaste han har varit med om medan Leia inte riktigt visste hur hon skulle hantera situationen.

Jag gick åter in i köket och fortsatte städa.
Leia visste nog inte att humla heter humla på svenska utan kom på ett eget namn åt den, baserat på det polska ordet för humla. Man uttalar det "baounk" på polska. Typ. Haha, svårt att förklara.
Men hon var klok nog att veta att det inte heter samma på svenska så hon hittade på något nytt. Den fick alltså heta "baondet".

Jag står alltså i köket och hör hur Leia pratar med humlan.

"Baondet, vad gör du? varför sitter du där? ska jag hjälpa dig? Kom till mig, jag tycker ju om dig. Men vad gör du? Baoundet, varför gör du så? Baoundet, BAOUNDET, ska jag hjälpa dig??"

Ludde skrattar vidare.

Jag går tillbaka till dem och inser att stackars humlan har flugit in i fönstret och surrar alldeles desperat för att komma ut. Leia är centimeter från att ta den i handen och gosa med den.
Jag blir lite nervös och försöker hjälpa den på traven. Tar en bit papper, försöker få humlan att sätta sig där och skjutsa ut den. Efter ett par försök så gick det. Den hittade sin väg ut och jag gick tillbaka till köket.

Då hör jag att Leia numera är utomhus. Samtalet med humlan fortsätter.

"Baoundet, var gick du?? Var tog du vägen? Kom tillbaka till mig, jag älskar dig. Baoundet?? BAOUNDET VAR ÄR DU?? KOM!"

Vid det här laget höll jag på att avlida av skratt. Det var så roligt. Hon sprang omkring som en skållad råtta i vår lilla trädgård och ropade högt efter en humla som säkert hade hunnit komma lång bort. Jag gick ut och förklarade att humla inte heter baoundet utan att det faktiskt heter humla.

"Hurbant??" frågar Leia nyfiket. Jag skrattade så jag gick nästan itu på hälften så jag bara bejakade hennes ytterligare nya ord.

Nu klättrar hon upp på staketet, med en kratta för vuxna människor i handen, lutar sig med överkroppen över staketet och vrålar

"HURBANT, KOM TILLBAKA TILL MIG!! VAR ÄR DU?? JAG ÄLSKAR DIG! KAN DU KOMMA TILLBAKA? JAG SER JU INTE DIG!"

Jag hann slänga matrester, plocka undan smutsig disk från bordet, diska undan och fylla diskmaskinen, sätta över maten från kastruller på mindre tallrikar, torka alla fria ytor, dammsuga och tvätta golvet medan hon försökte få hurbant att komma tillbaka till henne. Säkert 20 minuter stod hon på staketet med krattan och ropade efter hennes vän.

Till historien hör att våra grannar på baksidan har sitt köksfönster precis mitt emot vår trädgård. Jag tänkte att om de sitter hemma och äter middag så får de sig en ordentlig show.
Men jag kunde inte förmå mig att ingripa för jag skrattade så mycket så tårarna rann.

Ludde stod bara bredvid och såg alldeles förvånad ut. Humlan fanns ju inte kvar så han förstod inte var det hela rörde sig om.

Det var väldigt roligt. Det får jag erkänna.

När jag hade blivit klar hade Leia förstått att hurbant inte kommer tillbaka. Vi gick och hoppade på studsmattan, spelade boll och lånade grannenes minirutchkana istället. Därefter fick barnen bada och nu sover de gott.

Imorgon är en ny dag av livet.

Ha en fin kväll allihop!

"Hurbant, var är du?"

Varför krattan? 

Studs studs studs