Morgonen från helvetet.

Hej.

Ni som läste igår fick en liten inblick i att jag hade en tuff morgon framför mig. Ett par tuffa morgnar, rättare sagt. Plural.

Det handlar om att ta sig till jobbet men hinna med en massa viktiga detaljer på vägen, så som att få med sig barnen till exempel. En ganska viktigt detalj får man säga.

Sebbe jobbar som bekant natt och kommer hem först när jag redan är installerad på jobbet. Ni som känner till Region Skånes (kanske även övriga sjukhus) tider vet att morgonpassen börjar kl 06:45. Ombytt och klar.
Vi har OB-förskola för barnen. Himmelsk möjlighet. Verkligen!  Och nej, barnen tar ingen skada av att inte ha samma rutiner dagarna i ända. Jag lovar!

Hur som helst så måste jag vara på förskolan senast klockan 06:10 om jag ska hinna lämna, säga hejdå och köra tillbaka för att komma i tid. Det i sin tur gör att jag måste stiga upp kl 05 ungefär.

Och där någonstans börjar pusslet. Hur fan gör man? Sist jag behövde göra såhär hade jag bara ett barn. Det var kämpigt nog kan jag tala om.

Vem väcker jag först? När väcker jag dem för att hinna? Ska jag packa ner sakerna innan jag väcker eller ska jag ta det när de är klara? Ska de äta lätt frukost eller räcker det med ett rån i näven i bilen? Nej,fan jag läste någonstans att barn lätt kan sätta i halsen när de äter i bilen. Happ... Rån INNAN bilen då? Måste jag väcka dem tidigare för det? Behöver de ens rånet? Kanske vatten? Var är lämpligaste flaskan så att bilen inte svämmar över när Ludde vänder upp och ner på skiten. Tänderna! När borstar jag dem? Innan dagis ju, men det är innan frukost ju. Och det går emot tandvårdens rekommendationer. Hur fan?!?

Nu är jag inte den som lyder alla rekommendationer direkt. Men tankarna snurrar.

Ja men ni förstår.

Jag vaknade själv klockan 05, steg upp och gjorde mig själv i ordning. Det kändes självklart. Jag chansade med att väcka Leia först med motiveringen att hon är äldre och förstår om jag skulle behöva förklara för henne att hon måste vänta för Ludde ska ditten och datten.
Jag höll tummarna och hoppades att hon skulle ha en sån där smidig morgon där allt bara flyter. Det hade hon. Vips så var hon påklädd, flätad och hade nyborstade tänder. Puh.
One Down, one to go. Snabb tidsavstämning. Läget under kontroll. Dags för Ludde.

Leia gosar in sig hos honom så han kunde ha vaknat på precis vilket humör som helst. Antingen förbannad över hennes påträngande väckning eller alldeles kär i sin syster som väcker honom så varsamt. Han valde det senare.

Blöjbyte, påklädning och tandborstning. Vips så var även han färdig. Utan gnäll.

Tiden är på min sida. Vi går ner. Jag hade förberett allt kvällen innan så det var bara att klä på sig. Även detta moment gick hur smidigt som helst, gudskelov.

Vi går till bilen och jag inser att jag måste skrapa rutorna. Hallå!?!? Det ingick inte i planen. Förskolan ligger drygt 4 km bort och jag har ingen cykelvagn så därför kör vi. Ifall du undrar.

Jag lämnar båda två på samma avdelning eftersom det är "jourtid" som jag kallar det. Ludde känner sig trygg med Leia och jag kan lämna honom utan att han gråter. Tacksam!

Jag kör direkt till jobbet. Jag och Sebbe träffas på våra avdelningar beroende på vem som hinner och kommer först. Vi överlämnar fordonsnycklar och stämmer av. Passar på att säga hej hej, vi ses om ett par timmar igen.

Jag kom till jobbet och hade till och med tid till en kopp kaffe innan morgonrapporten. Det har jag aldrig annars.

Leia sov som en dröm och Ludde hade en OKEJ natt. Men det hade lika gärna kunnat vara precis tvärtom.

Det blev alltså inte en morgon från helvetet just idag.

Jag blir lite nostalgisk för sist vi höll på såhär, jag Och Sebbe, så var jag enbarnsmamma och gravid. Jag längtade efter att få gå hemma och såg fram emot den nya livsuppgiften. Nu är jag fullt medveten om att det är såhär det kommer att vara ett tag framöver.

Imorgon är det dags igen. Hoppas på liknande resultat.

To be continued......

Leia hann till och med låtsassminka sig 

Redo för dagen!