Något att skratta åt.

God lördag!

I morse kom äntligen min älskade Leia tillbaka. Egentligen skulle jag jobbat när de landade men relaterat till Luddes hälsotillstånd är jag ju hemma med honom.
Jag åkte alltså till flygplatsen för att hämta Leia med hennes morföräldrar. Vilken kram jag fick! Vilket mottagande!
När Ludde fick se henne innan hon hade kommit genom portarna så blev han alldeles till sig, började stampa med fötterna på stället och göra någon konstig lyckorörelse med armarna och tjöt "Eiaaaaa Eiaaaaa"

När hon kom emot oss gick hon till brorsan först och kramade om honom. Därefter kommenterade hon hans frisyr.  Mycket fokus på den.

Efteråt åkte vi hem till föräldrarna för godfrukost så att Sebbe fick sova ifred efter nattjobb.
Alla var väldigt trötta så när Ludde sov middag vilade vi allihopa på varsin bädd.

När jag och barnen kom hem hade Sebbe vaknat och även han fick ett varmt hej. Därefter sa Leia tack och hej för sig och sprang iväg till sin kompis. Grannflickan E om ni minns henne.

Leia hann alltså inte ens ta av sig dojjorna innan hon stack iväg. Hon skulle ringa på. Minns ni det? När man ringde på? För att se om någon är hemma. Fanns liksom inget annat alternativ då. Skönt att hon får smaka lite på det livet innan hon blir alldeles teknifierad.

Hur som helst..

Hon kommer tillbaka lika fort och säger något i stil med:

- E's pappa sa att jag skulle fråga om jag fick hämta en kopp för E har en kopp.

Alltså.. kan ni tänka er min och Sebbes undran. En kopp? Varför i hela fridens namn behöver hon en kopp? De har väl koppar hemma tänkte jag. Vad är det för konstig lek?

Jag går fram till köksskåpet och tar fram en av hennes plastkoppar. Med Mimmi. Jag tänkte att om hon skulle visa upp någon kopp så får det väl vara en söt isåfall.

Hon tittade lite förvånad på den och avvaktade en sekund eller två. Sen sa hon:

- jo men det blir bra mamma. Tack.  Hejdå.

Och så sprang hon iväg.

Jag stod ett tag och funderade över detta. Det kändes väldigt suspekt allting. Så jag tänkte att jag går bort till grannen för att se om jag har förstått allting rätt. Magkänslan sa annat nämligen.

Halvvägs dit möter jag E's pappa och han avsåg nog också att räta ut det stora frågetecknet som har bildats.

Han sa:

- Jag skickade hem Leia för att fråga dig eller Sebbe om hon har haft vattkoppor. För E har det nu.

Vi skrattade sååå mycket. Även Sebbe och E's mamma som fick reda på det sen.

De hade goda intentioner i att Leia inte ska bli smittad med vattkoppor men hon dök upp hos dem med en rosa Mimmikopp.

Hahaha. Jag skrattar så jag kiknar bara jag skriver det!

Ha en fin lördagskväll!