Att inte vilja komma hem från jobbet.

Hej!

Rubriken är kanske något vilseledande men känslan av att inte vilja komma hem från jobbet har följt efter mig idag. Hela dagen. Redan igår egentligen.

Anledningen? Kul att du undrar!

Det har absolut inget att göra med att jag inte trivs hemma. Eller att det råder lite trouble in paradise här hemma. Det är heller inte så att jag älskar mitt jobb och vill jobba övertid varenda dag, även om det dessvärre förekommer oftare än var man skulle vilja önska.

Det beror helt enkelt på att vår lilla Leia ska åka på semester med sina morföräldrar imorgon bitti. När jag slutade jobba idag klockan 16 innebar det att jag var ett steg närmare att behöva packa hennes väska och säga hejdå till henne. Och det bar mig emot!

Hon ska flyga flygplan. Hon ska bo på hotell med pool, vattenrutschkana och en koja. Hon ska åka häst- och vagn. Hon ska vandra i berg. Hon ska få leka i en helt ny lekstuga som har blivit ihopsnickrad enbart för henne. Hon kommer få bada och äta massor med glass. Hon kommer att bli så bortskämd! Hon kommer onekligen ha mycket roligare där borta än med oss här hemma i vardagen.

Min ågren inför hennes resa är alltså helt och hållet egoistisk. Men det känns så tomt. Lille Ludde är lite för liten så föräldrarna vill inte ha med honom riktigt ännu. Nu har barnen börjat leka så fint tillsammans att Ludde med all säkerhet kommer gå omkring här hemma och ropa efter sin syrra.

"Eeeiaa! Eeeiaa!" Så kommer han leta efter henne och sen gestikulera med händerna att Leia är borta.
"Ootaa, Eeeiaa Oota" kommer han säga.

Och så kommer han behöva vara på förskolan själv. Även det gör lite ont i mig. Att behöva gå in på förskolan och lämna honom och veta att Leia inte är där för att leka med honom ifall han skulle bli ledsen.

Shit, vad blödig jag är. Han gråter ju inte ens längre när vi lämnar honom på förskolan utan traskar rakt in.
Nej usch. Jag har vant mig vid att ha dessa små kottar vid mig hela tiden när jag inte jobbar. Det känns alldeles onaturligt att behöva sära på dem.
Leia har varit iväg med mina föräldrar tidigare men då var Ludde så liten att han egentligen bara gynnades av det. Det var under den tiden då Leia befann sig i en livskris efter att ha blivit syster och inte riktigt kunde hantera det.

Jag och Sebbe får se till så att Ludde får det riktigt bra här hemma utan sin syster. Men lite vemodigt känns det allt!

För övrigt så vill jag bara påminna er om att det idag är den första juni. JUNI! Det är sommar på riktigt nu.

Jag har planterat om Leias tomatplanta. Den tar sig fint.
Jag har sått nya salladfrön i en balkongkruka i brist på utrymme.
Mina jordgubbar blir bara större och större och det är bara en tidsfråga innan den första blir röd.
Jag har upptäckt en liten gurkplanta som sticker upp över jordytan.
Mina fingrar känns grönare än någonsin.

Jag har varit väldigt trött idag. Det har gått i ett sedan jag steg innanför dörren efter jobbet och nu är det snart läggdags som gäller. Sista jobbdagen imorgon innan lite långledigt.

Ha en fin onsdagkväll!
Imorgon ska jag på efterlängtad middagsträff med en av de bättre på denna jord! Enbarnstiden börjar alltså bra!