Tiden.

Hej på er!

De senaste dagarna har varvats med lite ledighet och lite jobb. Veckan som enbarnsföräldrar har gått så himla fort. Tiden överlag går väldigt fort. Det slår mig lite då och då när jag står mitt i vardagen och hinner reflektera.

Idag stod jag och stekte lövbiff till middag och kom att tänka på att jag ju hatar steka mat hemma. Hatar matoset. Hatar stänket. Hatar att diska stekpannor. Hatar att behöva högtryckstvätta hela köket. Medan jag stod där med bar mage efter ett (rätt kass) träningspass och stekte de satans biffarna medan det stänkte olja som brände på magen försökte jag fundera ut när jag stod och stekte sist. Och vet ni när det var? Det var nyårsmåltiden. Alltså nästan sex månader sedan!!
Mitt i stekandet drabbades jag av en smärre chock och trans av övertygelse för att verklighetsförankra att dessa nästan sex månader känns som någon månad sedan. Jag minns det så väl.

Men det som jag reagerar mest över, och det som förbryllar mig mest är att det har hänt så mycket sedan dess att jag inte kan begripa hur allt har fått plats i det lilla tidsutrymmet. Det går så fort. Allting går så fort. Jag har slutat längta efter saker för rätt som det är måste jag längta tillbaka till det som jag nyss har längtat efter.

Jag tror att vi behöver bli avsevärt mycket bättre på att leva i nuet och njuta av livet som det ser ut just nu. Vi är nog för många som längtar efter det där lilla extra. Längtar efter lite mer pengar. Längtar efter att bli lite smalare. Längtar efter att göra den där resan. Längtar efter att få möjlighet till att gå på bio eller dylikt. Men vi måste lära oss att göra det bästa av den situation vi står inför just nu. 

Jag gjorde nyss en klassisk Sheima-grej märkte jag precis. Jag gick från en lövbiff till att respektera livet. Och det gick väldigt fort. Som allt annat!

I går när Ludde hade somnat för kvällen var jag och Sebbe rätt trötta. Egentligen ville vi nog bara hoppa i soffan och titta på någon film. Men vi var även rätt hungriga. Så vi drog till med en mysig och gosig liten grillkväll ute i trädgården. Tanken var att vi skulle grilla tidigare på dagen men vi hann ju såklart inte det. Vi grillade asieninspirerade kycklingspett marinerade i teryakisås och sesamfrön. Till det hade vi hemmagjord jordnötssås. Så gott!

Idag har vi varit lediga och Ludde hade besiktning på BVC. Han blev godkänd men grät som aldrig förr under besöket. Efter alla kontroller fick Sebbe gå ut med honom för att klä på honom och sköterskan sa att Ludde låter precis som alla andra 1,5 åringar på deras kontroller. Det var ju en liten tröst.

Vi promenerade tillbaka hem för att käka lite lunch. Därefter skulle Sebbe klippa sig. Vi har fått rätt många kommentarer om Luddes frisyr den senaste tiden. Även en del om att han ser ut som en liten flicka. Det stör mig överhuvudtaget inte och verkar inte bekomma honom heller. Men vi valde ändå att ge frisören ett försök att klippa honom. Jag har nämligen själv varit i farten och försökt få rätt på hans långa lugg som har fallit ner i ögonen på honom. Någon frisörska blir det då aldrig av mig vill jag lova. Om ni tittar (behövs inte så noga) på foton på honom så märker ni hur sned luggen är.

När jag satte mig med honom i knäet hos frisören drog han till med en sjuhelvetes show ska jag säga. Han grät ännu mer än på BVC-besöket. Han flaxade med armarna. Han snurrade med huvudet. Frisören hade svettpärlor i pannan. Stackaren fick ett väldigt svårt uppdrag.

Jag sa åt honom att jag ville ha det lite kortare på sidorna och längre på hjässan. Han började raka med rakapparat och när han väl börjat kunde han ju inte sluta. Initialt blev han lite rädd för Ludde som grät så högt så han slutade. Men det kommer inte på tal att vi skulle lämna dessa tussar på huvudet så jag sa till honom på skarpen att strunta i Luddes tårar och skrik, hålla fast huvudet medan jag håller händerna och bara köra. Det fanns liksom ingen återvändo.

Ludde blev klippt och ser nu ut att vara ungefär fem år äldre än vad han är. Det är väldigt ovant att se honom såhär och jag vet ärligt inte om jag är nöjd med klippningen eller inte. Jag vet inte om jag tycker att han ser söt ut i nya frillan eller om det rent av är osnyggt. Jag behöver kanske bara vänja mig?

Vad tycker ni? Blev nya frissan en hiss eller diss? Jag uppskattar gärna svaret för inom en månad eller så är det ju dags igen så då har vi möjlighet att prova på en annan frisyr. Kom igen nu. Passar Ludde i svampfrissa eller ska vi hitta på något annat nästa gång??

Spontanpizza med bror och familj i helgen som passerat.

Kycklingspetten och jordnötssåsen som jag skrev om. Mycket godare än köpt i butiken.  Prova!

Här har vi honom, snedluggen själv! Men lika jävla söt ändå!

Jag och Sebbe skrattar åt denna bild för vi tycker att Ludde liknar Dexter Morgan här. Har ni sett serien? Fantastiskt bra! Är han inte lite lik?

Hos frisören. Precis innan tårutbrottet. 

Direkt efter. Ganska orättvis bild för stackaren har gråtit konstant i ca 20 minuter och är alldeles tagen.

Tadaaaa. Vad tycks? Visst är han gullig? 

Q