Idag har jag varit ledig med barnen medan Sebbe har sovit efter nattjobb. Jag blev så kaxig efter gårdagens sommarväder redan tidigt på morgonen så jag tog för givet att det skulle vara varmt och gosigt även idag.
Utan att kika på någon väderprognos förberedde jag allt för en härlig dag på stranden.
Jag stekte bananpannkakor och hade handlat färsk frukt som vi skulle ha till fikat. Jag packade ner stora strandhanddukar och sandleksaker. Jag tog med solkräm och mängder med vatten. Ni vet, det skulle ju bli så varmt!
Vi blev klara redan runt tio på morgonen och himlen var täckt med moln. Jag blev lite nervös för det såg emellanåt rätt mörkt ut. Jag levde på hoppet att det skulle bättra sig framåt lunch. Vi tog en sväng om mina föräldrar först för att hälsa på där.
När Ludde började bli trött begav vi oss mot bilen för att åka iväg. Jag hade en väldigt förväntansfull och längtande fyraåring med mig också. Det hade inte spelat någon roll om det hade varit åska, hon var mer än redo för stranden ändå!
När vi kom fram var min besvikelse ett faktum. Det blåste, det hängde regn i luften och det var rent av kallt. Men jag kunde ju inte svika mina små. Så vi traskade på.
Vi var helt ensamma på hela stranden. Det var en märklig känsla. Har ni upplevt det någon gång? Där fanns en tant som satt på en solstol och läste en bok och någon gång då och då gick det förbi en hundägare som rastade vovven längs med vattnet. Samtliga var väldigt mycket mer påklädda än vi!
Men barnen verkade inte ta någon större skada av det så vi stannade kvar. De kastade boll och grävde i sanden. Vi kände till och med på det iskalla vattnet.
Efter en liten stund, precis när jag hade vant mig vid tanken på att det är kallt men vi kvarstannar, så börjar det regna på oss. Inte mycket, men dock.
Där någonstans började packa ihop allting, mentalt. Men barnen tyckte det var skitroligt så vi stannade. En liten stund till, tänkte jag.
Efter ett par minuter försvann regnet och vi lekte vidare. Eller jag satt på handduken medan barnen lekte fint. Fördelen med en egen strand är att det inte finns några som helst risker där. Ingen bil som kan köra över oss. Inga överraskande cyklar. Ingen som kidnappar barnen. De kan verkligen inte gå vilse eller tappa bort mig. Inga bryggor som de kan trilla ner från och inga hårda kanter som de kan slå huvudet i. Även om de går i vattnet så är det så långgrunt att man definitivt hinner reagera. Inte för att de gick i vattnet direkt, men ni förstår poängen.
Det var så skönt. Jag kunde bara ligga där och titta på när de lekte. Som en dröm, fast på riktigt liksom. Det måste dessutom ha varit ett rent paradis för båda två som får springa så fritt helt obegränsat.
Tiden gick och vi fikade våra pannkakor och efter det fick Ludde sova i vagnen. Och då försvann alla molnen. Bara sådär. Väck! Och vilket väder vi fick!!!
Det kom såklart fler människor just då. Vi hängde kvar där i fem timmar till. Vi var inte hemma förrän vid 18. En sån riktigt härlig dag med mina troll blev det.
 |
| Förbereder våra pannkakor med extremt taggade barn. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar