Imse vimse spindel.

Goddag.

Tänkte snabbt slänga ihop en liten historia och berättelse från mitt liv.

I förrgår morse var jag nere med barnen och förberedde för förskolan när Sebbe plötsligt kommer ner för trappen och säger:

- Sheima, det finns en ganska stor spindel i badrummet där uppe så bli inte rädd när du går in där nästa gång.

- Men Sebastian, du vet ju att jag inte är rädd för spindlar längre. Jag har ju gått KBT för det för tre år sedan. Det är lungt.

Tiden går...

- ...du, Sebastian..var den stor förresten?

- Lagom. Ingen jättespindel men stor nog för lite reaktion.

- hmm.. äsch.. det är lugnt.

Dagen går vidare och vardagen smyger sig på. Plötsligt känner jag att det börjar bli dags att gå på toaletten. Jag har vid detta laget helt glömt bort spindelvarningen.

Går upp för trappan och traskar alldeles ohämmat in i badrummet för att uträtta mitt. Sen slår det mig! Just ja! Här ska finnas en spindel någonstans.

Och vet ni, detta är så sjukt. Förr, alltså preKBT, hade jag initialt blivit sjukt arg på Sebbe över att han ens berättat om spindeln. Vi hade en regel att han skulle döda dem omgående. Kunde han inte det av olika anledningar så skulle han varna mig. Detta så att jag skulle kunna packa mina viktigaste förnödenheter och fly landet för att aldrig återvända.

Vidare hade jag inte ens gått upp på ovanvåningen. Och hade jag nu varit illa tvungen  (för jag flydde inte landet) så hade jag upprättat en metodisk plan så att jag skulle minimera, helst eliminera, risken för att jag och Imse vimse skulle stöta ihop.

Väl innan jag skulle gå in i badrummet hade jag försiktigt stuckit in huvudet och roterat det 360 grader för att utesluta att spindeln inte befinner sig på andra sidan väggen. (Vid sådana situationer kan jag det nämligen, alltså rotera huvudet sådär).

 När detta är gjort hade jag satt över ena foten över tröskeln och undersökt närmsta hörnen. Sen in med andra foten och sen hade jag satt igång den här röntgensynen med en laserstråle från ögonen som maskinellt genomsöker varenda.liten.millimeter. av alla ytor längs med badrumsväggarna. Och tak. Och golv såklart. Sen hade jag tagit något långt föremål och pillat lite på samtliga textilier för att försäkra mig om att den inte sitter i något veck i handduken. Vid detta laget hade jag nog redan ha kissat på mig.

Fast egentligen hade jag nog undvikit ovanstående procedur och kissat nere istället. Eller inte kissat allt och fått en urinvägsinfektion.

Ni förstår poängen.

Men här satt jag alltså. Helt oberörd och kom på att någonstans finns den. Jag blev lite nyfiken så jag började snegla och vips. Där var den. Kanske 15 cm från mig. Sådär lagom stor, precis som Sebbe sa. Men den bekom inte mig. Helt sjukt.

Hur som haver.. den får leva sitt liv och jag återgår till mitt.

Igår morse ringde klockan på tog för tidigt. Upp och jobba efter en lite för trevlig kväll kvällen innan. Somnolent kliver jag upp ur sängen och in i badrummet. Gör det jag ska. Traskar tillbaka till sovrummet och ska börja klä på mig.

 Jag har en hörna på golvet vid min sida av sängen där jag har som ovana att slänga kläder innan läggdags. Trött som få börjar jag plocka bland högen. Hittar ett linne som jag ska rusta lite för att skaka det tillrätta. Samtidigt hör jag något trilla ner på golvet och skakar vidare. Plötsligt börjar det där något röra på sig!!!

Dra mig baklänges men den lille rackaren hade gosat in sig riktigt ordentligt i mitt linne. Den försvann lika kvickt som den dök upp, så det var inga större problem. Men dock!

Framåt kvällen när jag skulle byta om till mina hemmashorts, även dessa låg i högen, händer det igen!!!!!!!


Det är precis som att det är mamma som har anlitat spindeln så att jag ska sluta kasta kläder på golvet bredvid sängen.


Jag avstår från lägga upp bilder på den av respekt till de många spindelfobiker som jag faktiskt vet läser detta.

Tack för mig! Ha en fin onsdag.