LivsSheimat: En tradition.

Hej fina läsare

Precis när jag och Sebbe hade börjat träffas, 2010, så tog han mig till småbåtshamnen här i Malmö. Jag har varit där mängder av gånger förut men just den här gången var lite extra speciell.

Vi handlade med oss lite färskrökt fisk på ett fiskrökeri i närheten, lite tillbehör och gick ut längs med en väg som är omringad av vatten och massor med småbåtar. I "horisonten" ser man Öresundsbron och Köpenhamn. Vi satt på en bänk och åt vår medhavda lunch och bara var. Vi njöt av vädret, av utsikten, av drömmarna och av varandra.

Detta har blivit något av en tradition för oss varje gång det börjar bli lite bättre väder ute. När Leia var liten fick hon såklart följa med och har gjort så sedan dess.
Igår var det lille Luddes tur.

Vi vaknade på morgonen och jag passade på att besöka gymmet sen sväng medan familjen var ledig ihop. Därefter tog vi vårt pick och pack och åkte ut på lilla utflykten.

Det blev lite osynk med Luddes sömn så han var lite trött och grinig. Han åt lite grann och sen var han mest intresserad av att klättra på stenarna. Livsfarlig som vanligt är han då han vid minsta snubbling med största sannolikhet hade rullat över alla stenar rakt ner i vattnet.

Han tyckte även det var roligt att kasta småstenar ner i vattnet. Han begrep dock inte riktigt att stenarna hamnade precis framför hans fötter istället.

Han var också väldigt fascinerad över alla flygplan som flög ovanför oss i alla möjliga altituder. Jag tycker själv att det är lite häftigt, det här med att det ständigt är flygplan på väg att landa och starta vid flygplatser.

Efter maten lekte vi lite och försökte knäppa lite foton. Inte så lätt som man skulle kunna tro. Medan Ludde var upptagen med att kommunicera med en anka passade jag på att fråga Leia om hon kunde ta lite bilder på mig och Sebbe. Hon brukar kunna hantera telefonen väldigt bra faktiskt, dessutom tycker hon att det är kul, så jag tyckte det kändes självklart. När jag sen fick tillbaka telefonen fanns det inte ett enda foto taget. Vi skrattade lite åt det och gav det en ny chans. Jag förtydligade hur hon skulle gå tillväga och gick sen och ställde mig jämte Sebbe på stenarna med vackra bron i bakgrunden.

När jag fick tillbaka telefonen den gången kiknade vi av skratt, jag och Sebbe. Hon hade stått och kämpat med så många foton, bett oss posera på olika vis, titta hit och titta dit och så vidare. Men på alla kort hade hon kapat våra huvuden. Mycket kul.

Därefter åkte vi till Västra Hamnen för att äta italiensk glass. Vi fastnade där lite grann. Barnen hade så kul. De hade så mycket fri yta att springa på. Jag och Sebbe satt bara i solen och njöt. Och brände oss lite, men det hör ju till.

När vi kom hem lekte Sebbe med barnen ute medan jag fick storstädat ovan- och markvåningen. Så skönt efter några för många utevistelsedagar.

Idag väntar jobb med blandade känslor.

Ha en fin onsdag!

Vår lunch. Bordet blir bara mer och mer slitet för varje år. Det är nog rätt många som tycker om att vara här. Det har dock nog aldrig varit upptaget när vi kommit.