Det här med att bo i hus.

God kväll.

Idag har varit en bra dag.
Började den med ett träningspass. Därefter brunchade jag, Leia och Sebbe medan Ludde vilade middag. Jag och Leia skulle iväg till BVC för hennes fyraårsbesiktning och innan dess åkte vi hem till min mamma för att förbereda en present till en vän som vi skulle fira senare på dagen.
Fullspäckat med andra ord. Men inte mindre trevligt för det.

Leias besiktning fick godkänt rakt igenom. Hon fick jättemycket beröm och klarade alla tester galant. Men en tanke slog mig. Ni med barn, i synnerhet i den åldern där de är medvetna om vem som är främmande och vem som är bekant, ni vet att barnen kan bli blyga. Jag har kommit på det bästa sättet för lite lugn och ro i hemmet. Om än för bara en lite stund. Nämligen att kalla hem en främling. Jävlar, det är som att hitta "mute"-knappen på ungen.
Hade hon kunnat hade hon klättrat in och gömt sig i livmodern igen. Men som sagt, det släppte efter en stund och hennes energi var högre än någonsin.

Efteråt tog jag barnen och åkte hem till en fin vän som fyller år imorgon. Hon hade ordnat ett minikalas där vi kunde få fira henne med våra barn. Så fint! Det blev verkligen lyckat och jag tror att mycket beror på allt gott som serverades. Gången gick såhär;
Hungriga och hängiga - blyga - lite mättare - lite bekvämare - jättebekväma - leker och har kul - äter tårta, chokladbollar, godis och kex - får en sockerkick - är skitglada - sockret lämnar systemet - klockan börjar bli mycket - gnäll - bråk - skrik - sömn.

Till det här med att bo i hus då.
Har ni någon gång hört husägare klaga på att något har gått sönder? Om inte så låter det ungefär såhär
"åh nej, vår värmepanna har lagt av. Jag vet ingen firma men jag har kollat runt. Har tagit in sex olika offerter och det kommer att gå på ungefär en halv miljard kronor och så får vi vara utan värmepannan i ungefär sex månader, men det var det bästa som erbjöds. ETT RIKTIGT KAP"

eller

"åh nej, jag fick en vattenläcka och nu har det bildats fukt i betongen. Nu måste jag riva huset för jag har ingen att vända mig till. Så får jag bo på gatan tills jag hittar något annat, men hey, så är det att bo i hus".

Nu har det hänt oss. Vår tvättmaskin har lagt av. Den centrifugerar inte. Tänk två små barn, varav det ena har kommit på en ny kemisk formel där ren luft kan skapa smuts på kläder och det andra klär om ungefär fyra gånger per dag. Det blir tvätt i stora lass.
Mamma kom med ett bra förslag, nämligen "men du kan tvätta ändå så kan du krama ur vattnet ur varje plagg innan du hänger upp det på tork". Sju kg tvätt per maskin, ungefär tre gånger dagligen. Bra tips va? Ungefär som när hon tyckte att jag skulle stryka alla barnkläder medan barnen vilar middag. Klok mor det där.

Jag vet att det är ett riktigt i-landsproblem, men det är fortfarande ett moment som skapar en frustration.
Lär bli en följetång detta. Finns det någon tvättmaskinsreparatör så hojta gärna till.

Det var dagens bitterljuva stämma.

På återseende!