Fotoexplosion.

Hej.

Vilken dag! Den började med att jag försov mig, det satte ju verkligen ribban högt för en förbättring.
Jag vaknade teoretiskt i tid men något inom mig tog över kroppskontrollen och totalparalyserade mig. Det bara gick inte att stiga upp. Klockan 06:15 fick jag dock lite småpanik, skulle ju vara ombytt och redo för morgonrapport klockan 06:45.
Jag hoppade ur sängen och insåg att babymonitorn var både avstängd och bortvänd från mig.
Man kan säga att jag på ett omedvetet plan såg till att få sova hela natten.
Lugn och fin, jag hade hört om Ludde vaknade. Dessutom var Sebbe hemma så vi var två.

Hur som helst så hann jag. Eller ja, nästan.

Fredag på jobb. Lång dag. När jag kom hem var middagen serverad och efter den sprang jag och barnen upp och lekte. Byggde koja, hade kuddkrig, läste böcker och flög flygplan.

Jag tänkte först ta er igenom vår badrumsrenovering i bilder men kom på att min telefon varit på inskickad på lagning tre gånger i januari. Alla bilder är alltså placerade någon annanstans för tillfället. Så jag bjuder er på en massa andra foton från vardagen istället.

Kaffe med kokosolja. Har ni smakat? Jättegott och så får man i sig en massa härligheter.

Det sägs också att kokosolja i kaffe kan reducera sockersug. Vet inte om det är vetenskapligt bevisat dock.

För någon dag sen fick jag mysa med en alldeles lurvig, ny liten lånebebis. (mamman till bebin har såklart godkänt att bilden kommer upp)

Lite frukost innan storasyster åker till förskolan.

Jag tvångsleker med Ludde på hans lilla bil. Det har sina nackdelar att vara 181 cm lång och leka med barn.

Längtande barn säger adjö till sin mamma.

Såhär ser vardagen i princip ut hos oss. Leia i ständig rörelse och Ludde på ständig vift.

Leia gick upp på bordet, gjorde en massa olämpliga poseringar och sa "mamma såhär har jag sett när att kvinnor gör". Var fan då?!! Tänkte jag då.
Denna var barnvänligast. 

Vi bytte ut TVn mot böcker igår. Jag somnade efter ungefär fem ord.

Leias alldeles egna koja.

Fina Ludwik.

Mitt i kojbygget fick jag en order om att gå och sova. "jag ska bädda ner dig, mamma" sa hon. Obekvämt, men det sa jag såklart inte till henne. 

Återigen. Att vara 181 cm och få plats i en koja.....

Tack för att ni visar intresse! Glöm inte att lämna ett litet spår efter er.

Nu är tanken att jag och Sebbe ska gå ner i källaren och träna... Jag börjar känna det där märkliga inom mig som dök upp i morse. Den där paralyserande känslan.. Vad är det för något egentligen?  Två gånger på en dag....