Att prioritera.

God morgon!

Jag vill åter börja med att tacka er för den superfina respons på gårdagens inlägg. Jag var väldigt kluven i om jag skulle publicera det eller inte och även efter att ha gjort det så kände jag mig osäker och nervös. Men det blev ju verkligen bra! Tack!

Nu sitter jag här och dricker mitt morgonkaffe. Alla sover och det är tyst.

I bloggen skriver jag lite av varje, men ett genomgående tema är ändå hur jag får ihop livet. Här kan du läsa om hur bloggnamnet uppstod om du är nyfiken på hur jag tänker kring det.

Idag är ett typiskt exempel på hur jag har fått kasta omkring saker för att få ihop det utan att förlora viktiga delar av tiden.

På schemat står Luddes inskolning, ett ärende utanför Malmö, träning för mig och träning för Sebbe. Och den superviktiga familjetiden!

Huvudsakligen är det Sebbe som skolar in Ludde på förskolan eftersom jag jobbar heltid och det är han som är föräldraledig. Men jag har lite kontrollbehov och känner att jag måste veta vad som försiggår på förskolan, vilken personal som tar emot, vad som sägs och så. Saker som Luddes hylla och hans förutsättningar för adekvata måltider och möjligheter för god vila är också viktiga för mig att undersöka.
Jag har alltså sagt att jag vill vara med en dag innan vi börjar lämna honom kortare stunder. Alltså idag!

Det första alternativet är alltså att familjen vaknar och gör sig redo och så åker jag iväg med barnen. Kommer tillbaka på eftermiddagen, otränad. Tränar, duschar och allt som hör till. Och så det där ärendet. Plötsligt är klockan supersent på eftermiddagen och så har vi slösat bort en massa familjetimmar.
Så jag gjorde om lite i schemat.
Jag satte klockan på 06 för att snooza till 06.30 (Ja, jag är en snoozare). Och så dricker jag nu mitt kokoskaffe för att åka och träna INNAN inskolningen.

Resultat:

Jag är tränad, Ludde inskolad, Leia förskolad, Sebbe tränad och vi kan åter ses kl 14. Allt klart. Förutom det där ärendet. Men det tar en timme och därefter har vi hela eftermiddagen för oss själv.

BRA VA?!?!

Det är ett tips för er som har samma situation, för jag är väl inte den enda?

Och för att återkoppla gårdagens inlägg så börjar jag komma tillbaka på banan, sakta men säkert. Det är ju bara fjärde dagen så jag ska inte ropa hej än.
Förhoppningen är att jag ska visa er lite före- och efter foton så småningom. Om jag nu får några resultat som syns för blotta ögat haha. Ni vet ju hur det är. Man är taggad och peppad första veckorna, sen händer det något. Det är den biten som är min utmaning.



Ha en bra torsdag allihopa.
Kom ihåg att det är OK att dela bloggen om ni känner för det. På det sättet kan nå ut till fler som kanske känner igen sig i det jag skriver.