Skillnad mellan mamma och pappa.

God kväll hörrni.

Jag tänkte skriva om något som jag har funderat på länge. Men innan dess vill jag bara preförsvara mig själv genom att skriva att jag är för jämställdhet, att kvinnor ska ha lika förutsättningar i samhället och att främja kvinnors utveckling globalt. Absolut. Men något jag inte är helt instämmande mot är att kvinnor och män är och ska vara könsneutrala. Jag är av åsikten att det finns en biologisk skillnad mellan man och kvinna. Jag accepterar även några av de stereotyper som vuxit fram i samhället genom tiden.
En sak jag tänker väldigt ofta på i detta avseende är föräldrar, mamma och pappa. Jag har inte så stor erfarenhet av homosexuellt föräldraskap eftersom jag aldrig varit delaktig i ett men jag kan tänka mig att många problem löser sig per automatik där.
Jag tänker bara gå tillbaka till min situation. En man, Sebbe. En kvinna, jag. Tillika pappa och mamma. Och två barn.
Jag märker stor skillnad på hur VI utövar vårt föräldraskap. Som mamma och som pappa. Och jag är övertygad om att det beror på att vi är man och kvinna.

Ta packningen till exempel. När vi ska iväg. Jag som mamma tänker alltid på att ha med blöjor, extrakläder utifall att, lite mellanmål (gärna av den hälsosamma typen), napp, våtservetter, snacks. Har alltid en plan avseende måltider. Packar allt i en och samma väska så att det alltid är lättillgängligt och nära till hands.

Sebbe: huttar i en och annan blöja i en korg i vagnen. Tar med smörgåsrån i originalförpackningen, som är helt omöjlig att öppna utan att smula sönder alla rånen. Det ska vara ren tur om Ludde åtminstone har en napp i munnen när vi går.

Eller om vi tar Leias hår. Ni som har träffat henne vet att hon har långt, lockigt och ganska krångligt hår. Trasslar väldigt lätt.
Jag som mamma borstar det alltid morgon och kväll samt innan vi ska göra frisyrer.

Sebbe: borstar det.... Inte alls!

Jag badade barnen ikväll och skulle borsta hennes hår. Det tog ungefär 20 minuter. Jag röt åt Sebbe att han måste skärpa sig, hon får ju ont stackaren. Då säger han lite lätt och avslappnat "men jag borstade det i söndags när jag badade henne".
I söndags. Det är onsdag idag.

Sebbe däremot är mycket mer avslappnad än vad jag är. Mycket lugnare och mer stabil. (Även det tror jag beror mycket på att han slipper det hormonella spelet i kvinnokroppen).
Han är faktiskt en mycket roligare förälder. Har mer tålamod och leker roligare än vad jag gör. Jag som mamma försöker huvudsakligen se till att mina barn får utlopp för sin fantasi och lär sig ett och annat på kuppen.

Det jag menar är inte att alla stereotyper är befogade och kan rättfärdigas men jag kan faktiskt se att vissa har en mening.
För mig har det alltid varit självklart att jag har rätt till så mycket, som svenskfödd kvinna. Därför tar jag nog inte det här på stort allvar. Men ni ska veta att jag inte bagatelliserar det faktum att det måste kämpas vidare för kvinnor. Det måste det. Varje dag!
Och jag tackar varenda själ, kvinna som man, som på ett eller annat sätt har varit delaktig i att JAG har de förmåner jag har idag.

Trevlig onsdag!